"Bordet" Från utställning på Tyresö konsthall 2016

Någon gång under den senare delen av mitt äktenskap började jag virka in porslin från familjens vitrinskåp i vitt bomullsgarn. Udda koppar och glas, och en och annan karaff, vas eller skål fick åka med i pappkassar till ateljén. Jag vet inte riktigt vad impulsen till att starta detta projekt kom ifrån men kan i backspegeln se att det fanns en inlindad symbolik i detta invirkande. Tror att jag trots den mångåriga vanan vid att vara tryggt inlemmad i familjelivet anade, att något så småningom skulle förändras, och kanske gå sönder. Att en process hade påbörjats som i förlängningen skulle komma att innebära att bubblan skulle brista.

Sett i det ljuset blir jag medveten om, och lite rörd av detta mitt försök, att bädda in det sköra, i ett täckande hölje av vitt bomulls garn.

Det blev mycket riktigt ett uppbrott, en skilsmässa några år senare. Tillståndet "familjeliv" som jag hade trott skulle fortgå i all evighet, förbyttes i ett slag i osäkerhet och turbulens, allt krakelerade. Det blev en svår tid som ändå utmynnade i något bra. Det kändes efter ett tag som att det kom luft in i rum som stått ovädrade i åratal, livslust och energi återvände.

Det virkade stod under tiden mer eller mindre bortglömt på sitt bord i en vrå av ateljén och bidade sin tid. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med det för än jag en dag för något år sedan fick ingivelsen att plocka ut porslinet ur sitt virkade hölje. Jag tyckte att det kunde vara intressant att se formerna på glasen, kopparna och de andra sakerna, kollapsa. Jag började krossa porslinet och plocka ut det i bitar genom hålet som bildats i botten av varje virkning. Det blev till denna svajiga, amorfa grupp med föremål som jag har gett arbetsnamnet "Medusas flotte".